Dagens pungspark går till...

...AEA (Akademikernas A-Kassa).

När vi fick information om a-kassa via DIK, fick vi veta att man för att få a-kassa skulle ha arbetat minst ett halvår heltid. Det fina i kråksången var dock att dessa 6 månaders arbete beräknades sammanlagt under hela studietiden, vilket i mitt fall innebär att jag uppnått denna kvot iom mitt sommarjobb på Norregård. Detta lät med andra ord för bra för att vara sant, vilket det också skulle visa sig vara.

DIK-representanten glömde nämligen att informera om den lilla parentesen att denna deal bara gäller om man är 25 år eller äldre då man tar examen. Något som i mitt fall blir ännu mer svåruppnåeligt då jag fyller 25 den 27 december i år.
Summa summarum: Om jag varit född tidigare än 14 januari i år, hade jag blivit beviljad a-kassa. Faktisk verklighet: Jag är född så pass sent på året att jag inte får a-kassa trots att jag fyller 25 år i år.

Min b-plan skulle vara att ha arbetat minst 5 månader sammanhängande heltid innan jag började plugga. Då jobbade jag på café i över 5 månader sammanhängande, men kom som timanställd inte upp i heltid. Tji balle fick jag, med andra ord.

Nu har jag blivit hänvisad till Arbetsförmedlingen där jag ska ansöka om aktivitetsstöd. Vet inte vad detta är, men jag vet att jag är så otroligt förbannad över denna fåniga och åldersdiskriminerande regel från AEA att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen just nu. Särskilt som jag faktiskt uppnår åldern i år, bara på fel dag. Man kan tycka att 25-kvoten ska gälla det år man tar examen som det ju brukar vara med det mesta, men nej. Sådan rättvisa skall inte fås.

Det är inte ofta jag blir riktigt arg, men just nu är jag beredd att bita sönder någonting. Alternativt lägga hundbajs i AEA-ledningens brevlåda. ARGH.






Tecken på att man bör skaffa ett jobb snarast:

#1. Man skrattar åt ett skämt i Jims Värld. Två gånger.

På arbetslöshetsfronten intet nytt.

Den som väntar på ett händelserikt och spännande inlägg i denna blogg just nu, väntar dessvärre förgäves. Jag skulle kunna ljuga ihop något fantastiskt ty jag har fantasin, men det skulle inte kännas så genuint. Framför allt skulle jag få så otroligt mycket att leva upp till, så vi håller det såhär. Sanningsenligt och tråkigt, it is then.

Här kommer en bildkavalkad post-examen:



Jag är stolt, mycket stolt över mitt fejkdiplom.


Mina biologiska föräldrar kunde dessvärre inte närvara, varpå mina adoptivföräldrar Mappa och Pamma ställde upp istället. Här posar de glatt för kameran och ni ser att jag ärvt mina good looks från dem båda.


Här ville jag mest visa min sjukt snygga klänning på examensmiddagen. Resultat: Bloggens första posebilder! (men definitivt inte de sista...!)


Blommor från mina föräldrar samt Tomas föräldrar. De förgyllde vardagsrummet i mer än en vecka! Man borde unna sig snittblommor oftare.


Nu följer aktuell lägesrapport över mitt glamourösa hemmafruliv:


Klart maten ska stå på bordet när mannen kommer hem. Idag blev det något så kulinariskt som hemmagjorda färdigköpta
KROPPKAKOR. Vill för övrigt ta tillfället i akt och säga att jag gillar kroppkakor så grymt mycket mer än palt. Förlåt. Men jag kan inte hjälpa't! Undantaget skulle isåfall vara Åsas/Hans/Elsys nygjorda palt. Men i striden mellan nygjord palt eller kroppkaka, bär jag sörlänningarnas uniform. Sorry.



Helt oduglig som hemmafru är jag dock inte, här är bild från mitt bidrag till kvällens fika med Jo-Hanna, Emma och Josefine: Tigerungemuffins med chokladfrosting. Dom é grrrrrreat!


Imorgon tänkte jag städa, baka och gå på IKSU. Klassisk arbetslöshetsdag, med undantag för att jag faktiskt tänkte gå upp någorlunda tidigt istället för halv ett att sova bort halva dagen. Helgen kommer att spenderas i Piteå, vilket blir chillidill.

Jag tackar ödmjukt de som orkade läsa detta inlägg, roligare än så blir det inte för tillfället. Förlåt.

Ha det kalasbralla alla!





Welcome...

...till Min Nya Blogg (MNB).

 

Blogginläggen på förra bloggen var ju obefintliga inte särskilt frekventa, så jag tänkte nu starta om på nytt. Med logopedexamen i hamn och arbetslösheten som vardag, känns det som om ett nytt kapitel börjat i Boken om Sofia.

Med detta sagt, vänder jag nu blad och välkomnar Er in i Framtiden och suffetuffe.blogg.se!

Enjoy!

Ingen vet vad Framtiden har att bjuda...


RSS 2.0